Helsingborgs-Posten – 3 januari 1863, sida 1

stå i annat än ett in direkt sammanhang med det hemska yrke, han friwilligt atagit sig. De utdrag jag gjort åro af twenne slag. De besta i några bref, fom stola införas i denna beråttelje och uti en slags bekännelse, i hwilken min stamfader synbarligen welat fammanfatta de betydelsefullaste tilldragelserna uns der hans lefnadslopp. Da Charles Sanson naltats den tid, när menniskan befinner sig i sin alders höst, da hon tänner behof af att godtgöra hwad hon brutit, då den ängslan hon lanner, att sta ansigte mot ansigte med sitt samwete föregär den fasa fom uppfyller hennes själ wid tanten, att suart skola framträda inför den alls wetande, fände han sitt mod swigta. J tjugo år hade hau orubbligt wandrat framåt på sin glädjefattiga lefnadsstrat. Hans af smärtor uppfyllda själ hade funnit en infernalisk tröst uti att hafwa blifwit denna förfärliga parodi vå ödet, fom man kallar bödeln; i mens niskornas afffy Hade han funnit en erfättning för deras hat; men nu började han lygna till stegen af dem som gingo batefter honom, han säg fig om med en förwirrad blick, han warjes blef, att det fom efterträdde honom och bejuddlade händerna på den ärfdabilan woro hans egna barn, han blef rädd och ljudet af de från schawotten rullande hufwuden störde hans sömn. Hans fon war af ett fromt oc ödmjutt finnelag. Född och uppfödd i skarprattarns ve klagliga yrke, underkastade han sig utan knot det öde som wäntade honom. Men denne son skalle afwen i fin tur få barn; han tyckte jig höra de förebråelser hwilka de i sadana ögonblick ffulle göra honom, och hwilka till äfmentyrs endast den barnsliga fruktan afhöllo den ifrån att uttala, derföre aflade han en flags be