Helsingborgs-Posten – 24 december 1862, sida 2

bedöma karakteren af den traft kartan omfat tade. För att bereda de unga geologerna större öf ning oh omsigt i sitt mödosamma studium, in gick det i arbetsplanen, att de fingo göra läns gre resor till aflägsnare tratter i riket, dervunder förderedande undersötningar anstalldes. Talaren hade derföre, åtföljd af twenne geor loger, förtiden sommar företagit och wertjtallt en wisserligen ytterst mödosam, men högligen intressant färd genom Norrbottens fappmars ter upp till Gellivare. Med lifliga färger slildrade talaren den rikedom fom ligger derz uppe — men ännn förborgad: oulttömliga malmtillgångar, omatliga fält af odlingsbar jord; de förra funna bearbetas, de sednare, our de blott blifwa afdikade, unna förwandlas till vila gräsfalt, och det harda klimatet fan genom odlingens fortgång högst betydligt förs miloras. Talaren hade träffat idoga nybyggaYe, som redan med fran gang börjat odla rag, och den tid wore ej fu langr aflägsen då lornet ide fom att ntgöra den enda sädeswäxten i Norrbotten. Beträffande skogens mwaxtlige het, meddelades att den mar wida bättre än man i allmänhet föreställde fig; wid foten af Gellivare hade talaren uppmatt en tall, hwars stam höll 3 3 sot i diameler. Åörande Gel livare malmderg, upplyste talaren att det icke utgöres af en enda malmmark, utan der, sasom annorstädes i wart land, fördeladt i bestamda strek.. Men i dessa nordliga bygder fortgar tulturen endast långsamt, dels of drist på arc betare (wid Gellivare betaltes i ur ett mans. dagswerte med 3 ror,) dels af brist på fom munikationer. På sin resa i dessa tratter hade talaren of omtring 200 mil färdats långa sträckor till fots på föga banade ftigar, misserligen ytterst mödosamt, men för forstaren i hög grad läroritt, tillade talaren med den ansprälslöshet fom är honom egen. Den ens da mörka punkten i den annars wackra tafian företedde skildringen af den fortgaende ffogsförödelsen. Om än — yttrade talaren — mä gar anläggas, de manga wattendragen upp rensas arbetare hitströmma, stall det nppwatnande kulturtifwet dö bort, om den fiogestöf ing får fortgå, fom un botar att fatta hela Norrbottens fr ant tid på spetl. — Ethnol ogist märkwärdighet. På sednare tiderna far bland de curoperjia ouftras lierna gatt det rytte, att Nustraliens inre fast land ifulle wara bebodt ef ett alldeles falfufwadt menniskosiag. Stuart hade på fin näft sista :esa mött sarana wildar, men fom dem ol drig så nära att han kunde under föta dem. Men nu har en Meac Key medfört till Sydney en ung australifk wilde af ungefär 17 års älder, hwårs hufwud war alldeles hårlöjt och glatt jäsom en biljardrula. Han är temligen liten och ktlen och liknar i afscende på unsigtstypen mer den mangolista än den anstralista racen. Man har mäl derföre gissat att denua tam i lans dets inre kunde wara afkomma af några fordom här inkomna lineser, men detta sörklarar icke denna stams bar stallighet, ty man lärer hafwa öfwertygat sig att den ifrägawarande ynglingen ide fatt håret affiuret, utan af naturen satnar härwaxt. CM t. ÅI — tifts-Nyhcter.