Hon öppnade det, läser, läser widare. Visbett, min luttwattensflaffa uNyymad fattas er dä, kära mamfell? Han har rest, den skandalöse!DG )mycket? Han har tagit det med fig till fin hustru. Hon sjönk wanmältig ued på foffan, bref wet föll henme ur händerna. Lisbett tog upp brefwet och läste: Mamfell ! Edra behagh ade för en stund kommit mig att glömma min äkta pligt såsom mate och fas der; ett bref från min älskade hustru, fom oms talar huru mycket hon saknar och längtar ef ter mig har äter bragt mig till befinning. Jag reser ännu idag, och jag hoppas, att de gafwor ni redan mottagit skola funna ers sätta er för den ledsnad jag möjligen förorfafat er; smycket tager jag med mig såsom gåfwa till min hustru. Med all aktning Carl Flod. Så måste det gå. (Slut.) WLWs— —öä8