Helsingborgs-Posten – 12 december 1862, sida 3

efter honom! Han var och forblef forsvunven, och oaktadt sin hatandetorst och sit raseri måste alla dessa bedragna dock besluta sig tiil att alervanda hem, på några erfarenheter rikare, men fattigare på mycket guld och diamanter. Dellon berattar, att genom Daman sågat hela skaror af dessa adlingar, som några månader njutit den äran, att få räkna sig till vicekonungens hofstat, och hvilka nu atervändt hem till sina villor och plantager, for att der dölja sin blygsel och sitt raseri, samt rädda sig undan folkets hånskratt, som latt trostade sig ofver sin egen sorblindelse och icke ångrade sin enthusiasm, som icke kostat dem något mer än några hurrningar och vivat-rep, medan adeln och kopmansklassen måst betala densamma med millioner. Men hvad har det blifvit af Don Alkamar de Centuros v Cavallos? Hvart har han tagit vägen, sedan han med sin gemål Donna Ines de Mendoza och den till page förvandlade tiggaren Antonio lemnade sitt forfallna palats i Lissabon? Hvad har det blifvit af honom, sedan han ej mera bar sin guldkedja och sammetsmantel? Der borta ar han! Der borta i detta lysande palats i Faubourg St. Germain i Paris, der går han genom de glänsande, smyckade salarne, och mönstrar här och der, om allt är öfverensstämmagde med hans smak, och besigtigar med en förnäm vårdslös blick det guldgalonerade livrl på den talrika tjenarepersonal, som i dag inträdt i hans tjenst. Ty herr grefven har först i dag inflyttat i