en 12 December. Dagens vigtigaste nyhet är underrättelsen från riksdagen at förslaget om ärliga riksdagar förfallit, sedan adeln med 147 röster mol 4118 förkastat detsamma. Borgareoch Bondestånden antogo detsamma, det förra genom 62 roster mot 6 och det senare genom den förseglade sedelns oppnande, då omröstningen för och mot ullallit lika. Discussionen ofver detsamma hos Adeln var af ganska markvardig beskaffenhet, då densamma lemnade alskilliga tillfällen alt inblicka i detta stånds inre vasende och närmare betrakta dess ställning till representallonssrägan. De argumenter, som anfördes för dess antagande, gingo hufvudsakligen ut på den stora fördel förslagets antagande skulle medföra förridderskapet och ageln. Det gäller vårt vara eller icke vara (Sicl), utbrot en yngre riddarhusledamot, en ung kammarjunkare, med odiplomalisk öppenhet. Just det sätt, hvarpå ridderskapet och adeln nu torsummar sina skyldigheter, år hufvudsaken, hvarföre man yrkar en representationsförändring och upphafvandet af vår sjeltskrifvenhet?. Han skulle sål., äfven om det ej vore uytligt för staten, vilja antaga det för den kära sjelfskrifvenhetens skull! Visserligen anfordes af dem, som röstade för forslagel, alt det skulle åstadkomma en lifligare förbindelse mellan regeringen och folket till det konslitutionella lifvets utveckling ; men detta mera såsom skenskal. Ijufvudskalet var: riddarhusets konsolidering och undanskjulandet af representationsfrågan. — Motskalen för förslagets overkslallbarhel voro, att det vore omöjligt alt med nu stadgade former hvarken medhinna statsregleringen eller andra vigtiga och omfattande arenden på de bestamda 4 månaderna, afvensom att det — hvilket åfven molsländarne medgafvo — var behäftadt med sådana brister, att det kunde blifva verkställbart endast genom vidtagande af förandring i arbetssättet, hvaraf några förutsatte erundlagsforandringar ; skål, hvilka åfven i Borgare och Bondeständen anfordes. Såsom absurdt och lojligt betecknades afven det skål, att genom denna lag, skulle slanderna sorsattas i ett sådant omyndighetstillstånd, att de ej ens genom enhalligt beslut och genom der andra statsmaktens bisall skulle kunna fortsätta en enda dag langro sin samvaro, äfven om detta påkallades af den mest trängande nöd eller erfordrades för asssntandet af de mest vigtiga arenden. Inom borgareståndet var discussionen temligen knspphandig. då det var på förhand kändt, alt ståndets flesta medlemmar skulle bifalla detsamma. Hos bondestandet fördes i ämnet en vidlystig debatt. Det bekämpades skarpt af Mengel, Lönnberg m. fl., som framhöllo det overkslallbara i förslaget. Aftonbl. yttrar med anledning af förslagets sorkastande: vi kunua ej annat än på det bousta lyckonska landet att det fallit Långt ifrän att beframja represemtationsreformen, skulle denna: förändring — derom äro vi iutit och fast öfvertygade — hafva molverhat densamma o. s. v. Presterskapel förehade i Lördags behand