Helsingborgs-Posten – 12 december 1862, sida 3

hofver ni blott helt sakta kalla mig grefve de Sarjedo, och jag skall åter skratla och vara glad, och om jag en dag vore nog daraktig att tro på menniskors vanskapssorsakringar och smicker samt iabilla mig, att verlden i mia respekterade min person och icke blott mina penningar, så behofver ni återigen bara helt sakta kalla mig grefve de Sarjedo, och jag skall icke tro mina smickrare eller låta bedära mig af deras bedragliga ord! Verlden ar ell omkeligt, jämmerligt ting. Donna Ines, man gor ganska väl uti alt förakta och trampa den under fötterna, om man har makt dertill! Jag har bekämpat därarna med deras egen dårskap, samt straffat de egenuyttiga och rosgziriga med deras egen egoism och roslystnad! Blicka eladt upp, Donna Ines! Inga larar. intet blod, ingen armodets suck häftar vid våra skatter! Vi hafva tagital de däraktiga rikas ofverslod, hvilka trodde sig gifva af kärlek, då de gåfvo oss af sitt otverflod på penningar! Ack, Douna Ines, den som bygger på menniskors dårskap, den skail inberga en god skörd! Se dessa dåraktiga rika! Åt den bettlande Don Alkamar skulle de knappt hafva gifvit en real, men åt den lysande enväldige grefve de Sarjedo boriskänkte de sina millioner! Torka edra ögon, Donna Ines, och följ mig till mottagningssalen, ty jag hör redan ekipagerna rulla i porthvalfvet. och Frankrikes höga adel körsamlar sig i grefve Ålkamar Cenluros y Cavallos salar! (SLUL.)