Helsingborgs-Posten – 10 december 1862, sida 1

sammankallas i Finlano. ——— — — ———— — — — Jullitteraturen. Bland de öfriga kalendrarne intager Swen onckligen sörsta rummet. Det är icke med dens na som med tskilliga andra arbeten, in äldre, desto sämre. Twartom, hwarje gang den pros senterar sig för alimänbeten, wisar den sig i allt mer och mer fördelattig dager; och har ders före octfå blifwit en alstling, fom ej gerna fat nas på förmaksborden. Dwad fom isynnerhet fågnar granskaren, är dess vent swenska hallning, da den ej säsom de fie ta öfriga af wåra for lendrar utgör en öfwersättning of Tyflt krom af tvetydigt wärde eller kompillation af hwad som redan sinnes i andra ardeten. Här är det hriginaler af wåra utmärktafte författare, fom behandlat ämnen från wårt eget land, ämnen, hwilka utgjort eller ännu utgöra Swerges ära och stolthet. Wi tänta härwid ijynnerhet på det portrått och lilla nätta, temligen fulljtändiga biografi öfwer mår lanosman John Ericsson, fom pryder första sidan i densamma. Utlandet har knappt något arbete i samma Acme, fom fan fittus bredwid Swea och tutet, som höjer jig öfwer densamma. Den blifwande dispen är en ledig ur P. Thomassons venna fiuten des rättelje om biskop Helens ungdomsdagar fåfom bondpojte och student i vund. J. Mantell har lemnat en intressant berattelse öfwer slaget wid Pultava oc S. Scgwart; en romantijerad tece ning of Lidner i Zwenne pingstaftnar i Lianers HY. Om wi tillägga, att de lithografier och chromotypier, som pryda arbetet äro wackra och mål utförda, tro wi of nog hafva recoms menderat densamma till en wacker jultlapp ät litet bwar jar . Nreja wisar äfwen, att hon ej legat af fig utan fr hnntrödei med grundade språk på Uppe märksamhet från allmänhetens sida. Samma förtjenst fom Swea hade — att wara Sweusk har äfwen Freja. J de personer, som lemnat bidrag till densamma, igentänna wi fådana, som wi alltid med synnerligt nöje läst och of hwilfa wi högel igen längta, att få höra mera, Nydom, Nepomuk, Lea, S. Schwart; m. fl. — Sfynners het har Lea blifvit allmänhetens älskling för den ledighet och naturtrogenhet hwarmed hon be rättar och den friska okonstlade onda, som ges nomgår hennes arbeten, egenstaper hwilla tillklomma Ett flickbref med anledning af fu dentfärden 15627. Marie S. Schwartz Har lem nat en novell Far och Dotter och V-—V-Sn kaffekopp, hwilken titel redan i och för jig torde uppwäcka intresjanta föreftättvingor om ett oskyldigt kafferep. Flera wackra poemer i densamma förtjena afwen att läsas. De öfriga, Flora, Viololomman, Miniatyr almanach, äro till stor del öfwerfättningar. Wi wilja dermed ide hafwa sagt, att de äro vdugs lica; twärtom mycket nytt oc förträfligt fon äfwen zuppspåras i desamma. De kunna wara rått angenäma att fördrifwa en ledig stund med och derefter lägga dem såsom en prydnad på tdilettbordet.