Helsingborgs-Posten – 24 november 1862, sida 2

och visste inte när du skulle göra oss den äran att komma tillbaka.? En kraftig omfamning var hans svar. Genom hvilken trollmakt, sade han slutligen, har du framkallat hennes kära bild ? Sag det, jag besvär dig derom? Hvad säger du? Jag begriper dig icke.? Förstår du inte svenska?? sade han otåligt. Jag vill veta hvem jag har att tacka för denna dyrbara gålva.? Det år en gåta, som du skall gissa. Tio frågor får du göra, ej flere.? PFriherrinnan Z. har väl ritat den, — hon porsratterar ju i svartkrita?? Du har nu letat ut den stora hemligheten. — Euligt min önskan har hon i stort öfverfivttat denna miniatyrmälning; och har hon icke lyckats? tillade hon förnojd. ÅJag hadle, fortfor hon vidare, bjudit henne ut till middagen, men, troligen för att undvika dina tacksagelser, ville hon för ingen del komma.P För andra gången beger jag mig i dag af till etaden. Jag har aldrig varit hos henne forr, men nu måste jag tacka henne.? Friherrinnan Z. satt ensam i sitt inre rum, sysselsatt med ett nytt arbete i svartkrita, då hon hörde en temligen ljudlig knackning på sin dorr. Stig iu! bad hennes lena röst och major K. inträdde. Utan att säga ell ord satlade han hennes hand, som han tryckte flera gånger till sina läppar. Hon bad honom intaga plats i soffan och satte sig sjelf vid hans sida, frågande huru Amalia mådde. Amalia mår bra, sade majoren. — Mea nu har jag blott en tanke, huru