Helsingborgs-Posten – 21 november 1862, sida 3

Gamla märken och iakttagelser un: der November manad, November månad bar åätt sitt namn of lar tinska ordet novem, nio, emedan denna manad hos romrarne war den nionde. J wår alnar nacha har den afwen fött namn of mwinter-månad, emedan wintertiden nu instundar. Wid månadens början intråder wanligen ett starkt tiutagande i föld, hwilket efterföljes af en ormtad warmes återkomst, fom dock ej blir läångwarig, utan afbrytes med en återkommen och starft tilltagande föld. Sista tredjedelen af månaden plågar utmårtas med jemn och blid wäderlek. Morgnarna bruka i allmänhet nu wara gans sta falla, men middagarne jemförelsewis mwarma. Klara nätter bringa köld; om kölden af tager, kommer snö; faller tillika dagg, bebådar det regn och tö. För frost har man ej andra märken, än när det på aftonen är klart och kallt. Bläfer det, är det dock ej sagdt, att man derföre slipper frosten, ty det tan lugna mot morgonen och bli frost anda: böjtnatten fan ingen lita på För en sträng och längwarig winter har man följande märken: Om Juli warit mycket warm och Augusti oh Ottober owanligt falla; om November har torr wäderlek antan froft; om löfwen ännu ide fallit af träden; om minters gatan synes hwit, bar man köld att förwänta, och ju hwitare den synes, ju skarpare töld och stadigare winter bebådar ven; men har den ftor rv, mörka fläckar, antyder det motsatsen; nords