Helsingborgs-Posten – 21 november 1862, sida 2

lärdom, samt tillika egde en serdeles förkärlek för författande damer, fastän bade Oelavia och assessorskan sekt ofvertyga henne om motsatsen, kunde nu hon ej Iiugre styra sig, utan sade häftigt: Hvad tusan, tror fröken att jag ger mic ro att läsa igenom den der luntan? Mitt räd år det, att när det roar fröken att öka Blåstrumpornas antal, fröken säljer det till den namnde boktryckaren, som efter hvad fröken säger, måtte vara en serdeles liebhaber af täcke der, som jag alls icke förstår. llastiat lemnade han henne i den mest bedröofliga sinnesstämning. När majoren kom upp på sitt rum. fann han en brefpress broderar i sauperlor med alla en krigares atributer. hfon är odraelig ? utropade han. hariag ej annat att tänka på nu fr hennes courtoisie? Han tog den nyss erhållna presenten och styrde kosan till sin systers rum. Hvad din min ar bister, yttrade assesskan, hvad står pa?? Hon har satt den här pjesen på mitt skrilbord-— här har du den — och jag ber dig nu, en gång for alla, såga henne att hennes besvär for min skull ar alldeles öfverflodigt.? vhet var en ganska ledsam kommission; då skrammer jag val slag på den stackarn.? Ja, så vore det väl ingen skada; då singe hennes stackars syster ärfva Iitet.? jon är ju i lika onåd hRon 2 Esster några minuters tystnad svarade han Om hon inte vore blåstrumpa, så skulle jag högt värdera henne.?