Helsingborgs-Posten – 21 november 1862, sida 2

bära den; ofta sann han blommor på sitt bord; vackra vaser på kaminen, der de herrligaste hyacinter och narcisso: doftade; om eet var en småsak, som han sagt sig behöfva, genast låg den bland hans skrifsaker och böcker. En sommareftermiddag då han, trött efter en temligt läng promenad, satt sig på en gråsbänk i trädgården, såg han Cornelia nalkas, och just som han var i begrepp att stiga upp, satte hon sig vid hans sida. Jag hoppades att finna majoren här, yttrade hon, och år säker att ni icke skall missbruka det förtroende, som jag hos er vågar nedlägga ...? Ehnru jag ej brukar vanvårda ett förtroende svarade majoren kärft, skulle jag dock råda fröken alt vända sig till min syster; ty jag förstår mig foga eller inte på damernas angelägenheter. Den ifrågavarande hemligheten angår sakert någon ny paryr eller kanske ett parti,? tillade han sarkastiskt. Nej, intetdera,? utbrast Cornelia lisligt, voch hvad det här beträffar, kan ej Amalia förstå bedoma det.? Nu framtog hon ett tjockt manuskriptt Hår har jag några ungdomsforsök, Poesier, hvilka jag ämnar lemna till en boktryckare, som med den allra största begärlighet har erbjudit sig att köpa dem; men dessförinnan har jag dristat mig att inhemta ert råd, och anhäller att ni tåckes genomläsa dessa småsaker, då ert omdome skall bestämma deras ode.? Maioren, som redan längesedan börjat tröttna vid den roll, som han enligt sin svågers entragna begäran, i fröken Cornelias närvaro spelat, nemligen der att låta henne tro, det han var en beundrare af fruntimmers