Helsingborgs-Posten – 17 november 1862, sida 3

och hwillen äfwen wisade fig mid bestämmandet af platserna för deltagarne i färden Man fan icke förutse eller berätna alla äfwenty: en på en jeruwags lise ännu äfwentyrligare, då den för retages för förjta gangen, ty brofturerna da gare na föru. tages ej i berälning. Presterna, Ymils ka i alla händelser äro gifna till spillo, hade fålunda erhållit fin plats främst bland riksständen och näst efter mujiten; sjicr tom adeln. Wags narne närmast före oh efter de kungliga upps togos af ett blandadt fällstap uf diplomater och jernw. gthjersteman, prasdenter, landshöfdingar och bego ko wår unga tonung är få oli lig. Oerpå följe wagnar för borgare oc bön ber och i en af de fitta hade platser blifwit ons wista för pressens representanter, hwilla man säledes fyr tberligen wille slydda i det allrelängs sta för de ofall, iom kunde möta under färden. Dum anordningarna i Södertelje oc Öredro yttrar sig Aftonöladet salunda, att de woro fu dana man kunde wänta i Cödertelje och NYCE bro. Dunsiarna fom högeligen längtat att genom en indjudning från Götevorg till danfia rilsdagen få sända någ: a reprejentanter, til högtidligs heternahade äfwen på fitt fatt bio:agit til festen-— genom ett st örre purti ojtron. Härom berattar Gös teborgspaften: 7AMwad fom wid alla måltider fars deles fallit de ärade gasterna på lappen har was rit wåra delikata ostron och war förträffliga hummer. Typwärr woro dock ej ostronen fiwens ska. De starta stormarne under föregaende weckan hade så upprört wattnet, att wära före trafsliga bergosmon, de widtberömda ET f-fjordsostronen, ej finde äjtadkommas. Wi hafwa dock icke mänga timmars wag till de dasfia oc stroubankarne och salunda fingo danssa ostron, det uppgifwes till ett antal af 300 trad lata jig konvojera hit, för att standinavtsit uppojfrande, swäljae af fwensa och norska strupar. Det war afwen på wippen, att den wäntande hummern skulle utedlifwit. Från skärgärden wantade en större oftronoch bummerh handlare härstades den betydliga emantitet af omfring 500 tjog hummer, men den dyrbara lasten hörs des ej utaf. Man började blifwa orolig, ailldenstund det led på tiden; men då gick war för retagsamme man ned till hrr Keiller tomp., hyrde sig en egen ångbåt och gick på eetta fatt ut till jkärgården, för att uppföta fin hummer. Den egenvomliga fiftetaven lyckades ock, oc snart låg den hummerl astade slntan, trots de 10,000 humrarnes förenade bemödande att bra ga den bakät, trygg wid kajen. Götedorg och deh anseende som hummerstad war räddadt! För öfrigt äro Götevorgarne högligen nöjda öfwer det lugn, som rådt wid alla tillfällen, sa att ej nägon enda olycka inträffat. En sadan hade dock lätt lunnat ste, om ej wåra Dederwärdas natur wore af den bestafjenhet, att den ej ger wika för det första. En af bondestandet hade neml. när han gatt till sängs ester den ståtliga middagen, på gammalt, ärligt maner blast ut — gaslagan. Gasen hade salunda ut: strömmat hela natten i hans sofrum, utan att. troligen af aktning för rilsdagsmännens invive labilitet, tilljogade honom något ondt. PR aAa 8 s. IA BD us bk