Helsingborgs-Posten – 3 november 1862, sida 2

—-—-—-2-—2Xs-s-—— — — n::mi::. — ————————————————— — OO MM vr nr — — —— —— ————— ——— ———— Den 3 November. Aterigen har en oduglig regent mäst försona sina fel med att nedstiga från den thron han innehaft i 27 år, och i landsflykten begråta sin oförmåga och swaghet. Denna revolution har länge warit förberedd i Grekland, men kom dock ganska owäntad. Den slutade utan blodsutgjutelse med konung Ottos tbron: afsägelse och en provisorisk regerings ins sättande. Den 21 sistl. Okt. war hela Athen i rörelse och folkmassor tågade ae: nom gatorna, ropande att konungen skulle resa fin wäg och aldrig mer fomma till: baka. Militären sökte ide förswara fos nungen; en del af den fraterniscrade twärtom med folket. Wid midnatt war allt tyst och lugnt och konungens sak förlorad. Den 22 underskref ban fin thronafsägelse, till förmån för fin bror Adalbert, men denna fint lyckades icke. En provisorisk regering med Maurofors datos och Bulgaris i spetsen, förklarade den bajerska konungafamiljen för alltid skild frän tbronen. Konungen begaf sig till Korfu och derifrån till Triest. Den 23 utfärdade den provisoriska regeringen en proklamation, hwari den i folkets och armeen8 namn förklarade konung Otto och den bajerska dynastien afsatt. Allt detta gick för sig med en förwånande styndsamhet, få att man knappast märkte att man hade någon revolution. Af alla parisertidningar är la France den enda, fom i hög grad ogillar revolutionen i Grekland. Konung Otto lär hafwa ut: färdat en proklamation till Grekiska nas tionen, men den bar ide gjort något ins tryck. Enligt telegrafunderrättelser har han med fin gemål ankommit tll Ver nedig od) ämnar öfwer Tyrolen fortfätta resan till Mängden. Att en revolution få lätt funnat gå för fig wisar, att konung Otto enligt den alls männa opinionen warit fullkomligt odug: lig säsom regent. J Grekland hafwa de europeiska frihetåideerna slagit djupa röt: ter och man önskar lifligt en förening af alla grekiska länder i sydöstra Europa. Detta öfwerensstämmer dock knappast med euroveiska makternas åsigter. En större engelsk eskader befinner sig redan i de grekista farwattuen. Men ingen wet hwad framtiden kan bära i sitt sköte. Denna förening önskas äfwen warmt af de gres kiska länder fom ligga under turkiskt wäl: de, och då nationalkänslan en gång waf: nat torde kanste den tid ej wara längt borta, då wi Åter få fe ett stort och fraf: