Helsingborgs-Posten – 31 oktober 1862, sida 2

————— — Far, gör det icke; bad Maria, du är gamena! och sjuklig, jag skall val utforska det genom någon annan? Icke blir jag sjuk för del, svarade jagzaren, jag har så mången nalt vahat på vildt, hvarföre skulle jag icke kunna uppoffra ett par nalters hvila for er skull? Det ar en samiljhemlighet som man icke bör ansortro en tredje person.? Men var sorsigtig, far! Edvard är nu så retlig; det skulle kunna medlöra någon olycka.? Vi måste ha reda på saken. Var kon milt barn! Jag skall vara försiglig, allt skalslutas väl.? Just dessa nattliga vandringar gjorde den unge mannen alltmera forvirrad. I hans ögon fingo dessa sjukliga bilder af inbillningskraften lif och rörelse. Blodet steg. honom åt hufvudet, så snart han lade sig ned. Han måste om natten sitta uppe i sängen och då dansade för honom vid lampans sken åtskilliga föremål, tills han uppsprang och i nattvandringar sökte befria sin själ från dessa feberaktiga drömmar. En natt, då hans själsqval uppnått sinstörsta höjd, drefs han åter ut från sill hviloläger. Han nedböjde sig ofver gossens vagga — barnet tycktes vakna och utsträckte sina. små händer; Edsard tyckte det blef allt störreoch större och allt mera likt hans far. Mördare, hörde han det skrika och han sjönk. vanmäktigt ned vid vaggan. — Barnet hade endast gråtit. Maria tog, halfsofvande, det upp till sig ech lade det hos sig, i sängen. Då Edward straxt derefter hemtat sig ur sin vanvakt fana han vaggan tom.