Helsingborgs-Posten – 27 oktober 1862, sida 2

Hin dålig tallörmåga En brottmålslasstoria af L. HARICHUT. (Ferts fr nr 123.) Edward framträåde ill fönstret och stirrade lange efter den bortgående. lura hade Icae dennes tal upprort honom! Nu har den man, full afslacksamhe!. kommit li! honom, honom som — — ha, ha, det var alltfor roligt och han uppgaf ett vilt hånskratt. Den unge bonden blickade förskräckt omkring sig, det forekom honom liksom hade någon skrattat bakom hans rygg. Det ar djesvulen som glader sig öfver mina qval, öfver denna eviga lösn! mumlade han och forsjönk åter i en stum förtviflan. For honom fanns ingen glädje, ingen sällhet mer, han mäste afsäga sig all jordisk lycka, afven kunde icke Maria blifva hans; allt var förloradt — det kande han enåast alltför väl. Men till och med det uslaste menniskohjerta, hyilket förtvifiansfullt afsagt sig hvarje förhoppning om något ljusare i lifvet, vågar sig dock slutligen ater in i lifvet och jagtar såsom alla andra på den säfangliga luslarnes tummelplats. Sa blef detäfven med Edward. Han kom händelsevis alt åter sammanträska med Maria, och nu försvunno