Helsingborgs-Posten – 24 oktober 1862, sida 2

— — —4—WC — rande norska lagthinget. Enligt detta förslag skulle riksdagar årligen hållas och ej räcka längre ån 3 månader utan prologationsrätt. Representanterna skulle wåljas för I År. — J Kalmarposten skrifwes: Under en natt i Oktoder 1561 blefwo 2:ne, Olof Nilsson i Elfwerslösa tillhörige utmärtt wakra orar ute kv vetet genom begintning med frätande syror lla stadadbe å ryggen och sidorna. Djuren, som föregasnde dag woro sålda vå mar fnaden i Kalmar men eniigt öfwerenskommelse nagra dagar af säljaren skulte innehafwas, måste i följd af nidingsdädet följas till slagt. Ett dy: likt nidingsdad skall sedermera inom byn hafwa för annan person föröfwats å swi lateedtm— Under sijtl. mar föpte lutototutaren D. i Ber ga för 300 rör i vinneoerga en unghäst, som fa dagar derefter ljöt döden genom en i (fer rörshufwudet (strupknuten) instucken stoppnal eller dyliktt. Nu i dagarne Ha ej mindre an 6 st. samma person tillhöriga ungnöt, fom betat å till Elfwerslösa gransande egor, slfas Öf:s wergjutue med frätande fyror på samma sått orarne. Det är putaglig gen samma iong. som föröfwat alla nu nämnde ogeruingar. Önstligt wore att lagens hämdeswäro måtte or abda bofwen! — En evisod ur de hwitas krig med in: dianerue. En Parisertioning berattar följande gripande episod fran det utrotningsllig, som indianerne förtlarat de hwita indyggarne i RPtinnefota; En me Foote hade med hustru och barn flytt från fin boning och tagit sin tillspytt till en hydda byggd ef trädgrenar, hoilken snart outrilgades af femton rödsktinn. Mir Foote, sjetf sarad, dödade twa af dem; slutligen öfiwers gafwo trafterna honom od) det impv robiserade dlockhuset höll på att bli alldeles utan förjwar rare, då mrs Foote fattade sin 1 karoin, intog hans plats och flöt fa fort Hon hann lads da gewåret. Under trettiojeg tinar fortfor hon dermed, utan annat afo: ott än då indionere ne aflägs nade sig, i hopp att kunna beoraga hennes watsamhet oh föra öfwerrasta henne. Stutligen sedan angriparne, decimerade genom den öjettemodiga qwinnans mots;änd, had e jla pat bort sina döda och då de ej Hå länge syuts till, bestöt hon, gifdande wika för sin mans böner, att lemna staltet, gynnad of natten, för att rädda jina barn och föka hjelp. Lunder eöbenne dagar låg den firade nyduggaren qwar i tojan, utan stötjel, utan föda oc utan utt weta hwad fom handt hans hustru, då ban plötsligen sag en swenst nyovggares hustru, ocksa swensta, inträda i kojan. QOwinnan luftade honom warsamt upp pa siua axlar och bar hos nom på detta sätt till Soreft-City, en fiten föping, belägen 15 eng. mil från tojan i ffos gen. DHerifrän fördes han till byn 21 Cloud, dit hans hustru och barn ankommit, tillintetgjorda af trötthet och förtwistan. Men förjus nen hade beslutit att de båda matarne ffutie äterse hwarandra endast för att straxt skiljas åt. Mir Foote, dödssjut och utmattad, drog sin sista suck i fin makas armar, en fort stund efter ankomsten till det nya hemmet. — Dennviffo-offer i Ostindien. Bland de till England urligen lommande officiella nnders rättelserna om tillståndet och framjiegen i Os stindien företommer ett meddelande af th kart Mac Neill, hwaraf man finner att det är blott med ftörsta swärighet menniffozoffer i wissa