sannas ur allmänna västas motarbetare. Bättre ör att ide göra någor, dä fan man åtmins stone pärätna att få wara i fred — och detta resonnemang har til följd, att samhället gar miste om mången förmuga och mangen gagnes lig wertsamhet. Dessutom Händer äfwen, och det ide få sällan, att standalpressen anfaller föremåten för Jm hutskhet, insinnationswis och utan att naunmngiwa någon, men derwid är den naturligtvis upp märtjam nog mot allmänheten, att gifwa få tydliga wintar, att de omopstigen nina miplörs siås. Detta föstädta fatt att gå till waga år denz aldra samsta fiva. Det är fegt och vutligt att anfalla ven som ide ens tan upptaga fris den, emedan motparten helt entelf tan inwända, att anfallet aldrig warit Honom umnadt. Det basta oh enda mwapnet mot en dylik press är naturligtwis förattets tyjtnad, och et basfta medlet att undertrycka den, wore att tata vuttö tunslan bejegra nyfitenheten, och aldrig lasa nagon bok, steift euer tioning, hwillen gjort til jur uppgift att öppet eller lönligen plunora mon nislan på det dyrbaraste hun eger, hennes goda numn och rytite. — — TASTE EET ANTAS — Vi ——