Helsingborgs-Posten – 13 oktober 1862, sida 3

lyrkosocken wid stranden of Duron-fjön, ywarest man hört klockorna ringa liksom af sig sjelfwa hela natten; nästa morgon har man fett mil: darna tumla om på wattnet, midt under ettor wäder, och derefter siynda bort till en liten ö, som de fölte igenom simmande uppnå. Böne derna hafwa tagit fina sljutgewär och förföljt dem i båtar, men få snart man anländt till ön woro de förswunmn. Bladen på de mindre fräs den i skogen fom de genomwandrat, woro 1rödaktiga eller affwedda likasom wid höften. De, som hafwa sett dem, säga, att de krypa lilsom ormar, löpa såsom rådjur och simma som fiskar. Det är med få ord en märkwärdig ups penbarelse. Widstepelsen blandar fig naturligt wis deruti; öfwer allt är man uppsfrämd. One newånarna i byarna hafwa bewåpnat fig, man anställer llapjagter efter dem för att gå löst på dem. Hittills har man emellertid ej lyckats komma dem nära; stöfware fom sändts efter dem, hafwa ide kunnat upphinna dem och öfwerallt omfring fjöarna hållas meetings eller folkmöten, hwarest man öfwerlägger om medeln att rensa landet från denna djefwulska slägt, jom man benämner dem. — Menniskans wäxt. I den of abbe Moigno redigerade wetenskapliga Coemos, fom utkommer i Paris, finnes en ashandling om en dr Liharziks studier rörande mennistans waårt. Doktorn har gjort talrila mätningar å perio ner å begge fönen i olika stadier af deras ute weckling och derigenom kommit till det refultatet att mennistokroppen är byggd efter matematista lagar, att de färftilta delarnes dimenfioner äro bestämda numeriska storheter och attderas relativa wäxande försiggår efter oföränderligt bestämda lagar, få länge det sker normalt.