Pelsingborg. 7—. J Ökeefundspostens fredagsnummer hat allmänheten åuyo blifwit hugnad med en brils jant artifel, en riktig profbit vå författarens sawickhet! och utomordentliga förmäga. Wi beundra den gränslösa oförskämdhet, hwarmed den oförliknelige författaren af detta målter: stycke anfer fina blotta gissningar mwara tillråd: lige, för att på det mest sinulsiga och grofwa fött mösa sin bittra galla Zpå helt oh hållet inbillade motståndare. Det wore förmåtet af oss att wilja hoppas det han, med sitt wisade förakt för allt som kallas grannlagenhet, skulle tro of, om wi försäkra an han storligen irrat fig. Ännu orimligare wore, om wi skulle wänta, att han någongång skulle lära sig, att kan med dylika rötmänadsfamasier endast är drager fig alla kloka menniskors förakt och mede ömfan; att gå från sak till person, oh dertill mot fullfomligt oriftig person utfara på ett fått fom mera förnedrar den anfallande ån den an. fallue, farafteriferar Ö. P. sidan längre tid tillbaka. Om framätstridande, frihet och åra funna winnas genom dylika medel, hwad de då äro lätta att förwärfwa! Arme fjeltbedra: gare! Gå på oh påskynda derigenom det öde, fom alltid drabbar dem, hwilka wilja upphifwa fig öfver allt oh öfwer alla, med öfwer: mod och fräckhet söka krossa alla med olika me. ningar och icke sky några medel till winnande af ändamål, hwilka, ehuru här missförstådda, förljenade en bättre kämpe. Det förundrar oss, att den fom på ett få ut märkt fött skriswit qwinnans historia, ett djup linnigt och klyftigt arbete, i hwilket den lärde forskaren säger få mycket nytt och hittills helt och hället obekant om den älskwärdare hälften af wårt slägte, att wi icke betwifla det all werldens qwinnor skola förena sig om en adress och ett fefståg till hans ära, det förundrar oss, säga wi, att den som af himlen blifwit utsedd till enkors och faderlösas bestuddare, fom anser sig sjelf för en sanningens profet, icke betanker fig något och staffar sig säkrare underrättelser, innan han få groft och kränkande utfar mot personer, hwilka sannerligen ide för hans full wilja doppa en benna. Om han nödwändigt will hafwa en sperson? att rasa emot, må ban då tömma sin wredes skälarzöfwer of. Wi äro ide nog fega att för wår egen fäferbets full, låta en annan lläda skott. Äfwen om någon annan funnes, wore det lumpet att lemna denne i ssicket. Wi frukta icke Dresundeposten, må den rasa än få desängdt. Wi ämna aldrig bedja om urfätt för hwad wi yttrat; mi skola gå lugne framåt i medwetande of wår goda wilja och mår fträfs wan för det sanna och rätta. — Den berömde magikern 3. Le Tort fr. London, troligen — befant för publiken äårstädes, uppträder i morgon å härw. theas er. Hert Le Tort hor wunnit mydet loford för fina representationer der han annorstädes uppträdt. Wi hänwisa wåra läsare till pros )rammet, fom bjuder åskådarna vå många inderbara saker, Prakifulla Adioscoper samt ill slut komiskt löjtiga bilder. — Tredje berättelsen om årets gröda är af öljande innehåll: Sedan den 9 sistlidne Augusti, då andra bes ättelsen aflemnades, har för grödans mognad mm — — — — — — —