springer genast efter fin bössa och nalkas för: sigtig den objudne gästen, hwilken befanns wara en elgijur. Kommen på 30 stegs ars ständ, lägger Håkanson an skjuter med den påföljd, art den stolta högdjuret efter några få språng faller dodt till marken. Huru forglig: det ån är att berätta att hår föll ett af wår ra skogars skönaste prydnader, målte man dock erkänna att det skedde under den i lag illåra jaguiden och art nämnde trakt ännu eger i behäll flera af dessa bögdjur, ty få wäl un der 1861 års sommar fom i år hafwa flera elgar warit syaliga i församlingen och sednast har man flera gånger feit ett elgpar ech en elgko med kalf. (J. T.) —lHlSl —