Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1862, sida 3

PVågar ni nu förneka det längre?? vande sig amiral Hamilton till sir Thomas. ?Jag är sorlorad, sade denne, yvanäran skall döda mig. 0, hade jag blott ej lyssnal till denne bofvens frestelser! Du erkänner alltså mina rättigheter, onkel Thomas? frågade Arthur, nvalan, så underskrif äfven du detta protokolloehjag skall da ej lona ondt med ondt. Begif dig till din egendom Lowel-Castle och lef der utan fruktan. Sir Thomas andades åter och skref under, fastän med darrande hand. Derpå smög han sig bort med nedsänkia blickar, for att atervända till Lowel-Castle att der dolja sir blygsel och skam. Jean ville folja honom, men amiralen höll honom tillbaka. Du har visserligen sluppit galgen, sade han strängt, vmen utan straff skall du ej blifva. Du skall i Arthurs stölle gå i slafveri och att det sker vill jag draga omsorg för? Och det skedde så. Den brottslige blef förd till de vestindiska kolonierna och pliktade der med tungt arbete for sitt grofva brott; men Arthur blef deremot tillerkänd alla sina rättigheter. Hans lefnads natt var slutad — Gud hade låtit ljusets sol uppgå öfver honom. All han i sin lycka ej glömde dem, hvilka bevisat honom godt, behofver väl knappast nämnas. Francis och Mary Blunt blefvo hos honom. Den goda gamla Betty friköpte han ur slafveriet och skänkte henne en vacker egendom i Pennsylvanien, der hon i lugn och ro kunde sluta sina återstående dagar. Vår historia är nu slut, kåre läsare. Om månget deri skulle förekomma dig osannerligt och allt för äfventyrligt, så tag här den försäk