svarade sir Thomas vildt. Grip honom, Jean!? Halt! sade plötsligt en kraftig röst och amiral Hamiltons vördnadsbjudande gestalt syntes, omgilven af Francis, Mary Blunt och den rättslärde. )Ni har er brorson, Arthur Annesley, oh här stå vi som hafva hört det. Här stå äfven Francis och Mary Bluut, hvilka kunna lägga silt villnesmål i vågskålen för Arthur och så skall ni väl ej längre hafva den fräckheten alt vilja förneka sanningen.? Blek som döden af förskräckelse stod sir Thomas Lowel — dödsblek och darrande sökte hans skurkaklige tjenare smyga sig bort; men amsral Hamilton grep honom och höll honom tillbaka. Tillstå, skurk!? ropade han till honom — eller galgen är din såkra lotilu ?Nåd herre! nåd och jag skall bekänna allt! ropade den eländige, som nu såg spelet förloradt. ?I galgen skall du slippa komma, om du aflägger en Öppen, sanningsenlig bekännelse, v inföll nu Arthur. Men intet dröjsmål! Om två minuter är nådetiden forbi! Svara fort; hvem tillhör det olyckliga barn, som bar milt namn i Bradford ?? Den förskräckte skurken svarade nu och förrådde sin herre och måstare, för att rädda sill eget usla lif. Han demaskerade sir Thomas skändliga görande och låtande och sönderkrossad stod denne, utan att våga anföra ett ord till sitt försvar. Amiral Hamilton mätte honom med föraktliga blickar, medan den rättslärde tog kammartjenarens utsago till protokolls och lät skurken underskrifva päpperet.