Helsingborgs-Posten – 6 oktober 1862, sida 3

der tummelplatser för bollspelare, små trädgärdar, tyrkor, skolor, fabriter, allt skyndar förbi slutligen jtannar taget; man stiger ut i sjelfwa parlen, der ögat fängslas af det wackra palat jet, den förra expojitionsbyggnaden från 1851, fom namera är arrangerad till en intressant och storartad anstalt för förlustelse, wärdig den cngelska nationen. Nedra botten af palaiset är en parmanentutställning af stöjd och induftri, tillika med en maschinafdelning: isynnerhet taga bomullsspinnerierna uppmärtjamheten i ansprak. När man går upp i öfra wåningen blifwer man högligen öfwerraskad genom att finna sig försatt i eu tropisk trädgard; här är en folossal wattenbasin med mexier —— sasom botanici berättade mig, hägst sauljamma. Basinens jie dor äro detorerade af Höga palmer och lagere bärsteud, hwilla i förening med de antika tas tyerua i pittoresta grupper, omgifna of wackra werter i denna fria oh luftiga buggnad slanta skadarne ett högst angenämt intryck. Efter att hafwa fett all denna herrlighet at tlassisi tonst och naturstönhet. begifder man sig längre bort för att widare fe hwad den öfriga delen af bugg naden inuchaller, och man fattas af en lita stor sörwåning då man hår finner alla b nabsjtir lar representerade. INan wandrar i Vomnpejanse sia byggnader, genomförda, likasom de funnos i Pompeji och Fercalanurm, i at fin Uursprung:iga bes glaus och pratt. Här for man ufwernt römda Lejongarden i Ållham en :F med närgräns sande rum :ekorerade pa det vit, untafliska fått, i enligbet med den Mianriffa stilen, få eget ened ven mystista belysningen, fom genomtränger fårgade rutor och nedströmmar från kyvolen. Här har man ocffå en Cayptift byggnad med folys sala sphinxer, alla hwilande på bada sidor om ingangen; man fer murarna inwandigt prydda med hicrog:ofer och andra hemlighetsfulla jfigus rer i rita färger. Der rader en märlwåärdigt or ster pralt hag de qamle egyrtier. Strax bredwid stär en lopia af ett greliskt temyocl, i ädel sorm, ffönt i alla sina Pproportioner, med otar liga tolonner, wittnande om, att i all avditef tur frår den grekista onppnadd, i sin stönhet och harmoni. Dtan patraffar äfwen den götyista stilen; man kommer in i ett vitt utsmuckadt grafhwatf, hwarejt en littista stär midt på golf wet, beluft med all den romantik och frid iom endast tillvör arafwen. Widare den Assyriska, den romerska ititen. äfwen finnas många andra stilar reproducerade inom Architetturens oms råde, hwilta man med intresse unde dröja wid, och manga af wåra unga tonstnärer kunde hafwa stort gagn af att bejöka Srvyftallpas latset, för att fe buru dessa oyggnadsstitar, som komma nära nog upp emot werklighe en, taga sig ut in natura. Det meft imponerande är likväl dessa fonz tainer ute i parten, utanför krystallyalatset, och hwilta wissa dagar i weckan en half timma fäte tas i gang, da det är intressant fe denna jtoc ra watteumassa i rörelje; när detta sker tillfäns tagifwes derom i tidningarna och entrepriset förböjes. Omu sögt strasarna höja sig fan jag j bestämdt uppgifba. Men tänt dig blott sta nde i parten på något afftand derifrån och lickande uppåt tryftallvalatfet, fom lift cu di mant tindvar i folftenet och hwiltet allaredan, och för fig är mycket wackert att je, då du av fe dessa stora mattiga kolonner af mwattens talar rundtomtring: de bryta fig upp af jorz en och stiga till en Höjd, få att de förtona sig ———— nen nn — — —