Helsingborgs-Posten – 29 september 1862, sida 3

— — —— —— — —— rast, anlande man kort före solnedgången til! i mr Drummonds plantage. vÅu äro vi vid målet,? sade egaren, i det han med fingret pekade på en stor, ståtlig byggnad, bakom hvilken på något afstånd låg en mängd små, låga hyddor, medan ännu längre bort syntes höga skorstenar, hvilka tycktes till utseendet tillhöra förlagsplalser och fabriker. Marken på en half mils omkrets var väl bebyggd. De odlade sallen voro begränsade af en tjock skog, genom hvilken förde en knappt farbar väg och bakgrunden bildade en i blåaktig luft inholjd bergskedja, hvilken likasom i en ram inneslöt denna sköna landtliga sasla. vhar bor man vackertii sade Arthur, sedan han med en blick ofversarit plantaget och hela landsskapet, hvilket tycktes liksom simmande i guld af den nedgående solens purpurfärgade strålar. vän ja, och jag hoppas, att det skall länge behaga dig här, svarade mr prummond, hvilken under hela resan blott vexiat några betydelselösa ord med Arthur. Vi vilja nu, då vi äro anlända till ort och ställe, icke längre spela komedi med hvarandra, fortfor han. Du har kommit till mig som en gåst, men det är en villfarelse, hvilken jag måste förklara för dig. Du år min — slas! Jag har kopt dig på tio år af kapten Anderson, och du gör bäst uti att tåligt åtnöja dig med din lott. Hvarom icke — nå se på mannen der på kuskbocken, hvilken för framtiden år din uppsyningsman. Harry, vånd dig och visa pojken ditt ansigte. (Forls.)