Helsingborgs-Posten – 22 september 1862, sida 3

Om den står så skola vi göra en snabb och lycklig färd.? lan drog en tjock rock på sig, satte den gamle sydvesten på sina gråa lockar, kastade elt par ylle täcken ofver sina skuldror som skulle skydda Arthur mot nattkylan och gick derpa till stranden, der baten lag fortojd. Arthur och Bruce foljde honom. Nu hastigt in, du lille, sade han. 60or skiljsmessan kort. Ju forr vi komma åstad desto sorr äro vi framme.? Arthur framstammade några tacksägelser till sin beskyddare, hvilken hjertligt tryckte hans hand. Gå nu barn,? sade han och Gud ledsage dig, att du måtte åter finna ditt hem. Tef väl och kom i håg mig och min George.? Efter en kyss på pannan tryckte han honom till sitt bröst och lyfte honom i båten, vid hvars mast seglen redan fladdrade. Ett sista farvål och brusande sköt den lille båten bort öfver vågorna. Snabbt och lyckligt som den gamle fiskaren förutsagdt gick färden och med gladt mod helsade Arthur sin hemlands kust. Att härifrån uppnå Annesley-Hall tycktes honom ej svårt, derför vandrade han med lätt sinne och hoppfullt hjerta in åt landet. Klockan var 4 på eftermiddagen, då han landade. Efter en marsch af tre timmar uppnådde han en liten by och då skymningen redan inbrutit beslöt han att ligga hör ofver natten. Han fann utan möda ett litet vardshus, der han blef beredvilligt emottagen. På de frågor hvar Annesley-Hall låg och huru långt det kunde vara allägset kunde hvarken några gäster i skänkstugan eller vården gifva underrättelse om.