Helsingborgs-Posten – 22 september 1862, sida 3

i mr Waters våld och lofvade att vara försigtig. En stund sednare lemnade den gamle Bruce hemmet, men kom vid middagstiden åter tillbaka, åtfoljd af sin son, hvilken på det hjertligaste helsade Arthur. PDin flykt ur skolan har förorsakat ett riktigt uppror,? sade han till Arthur. Mr Water är utom sig af raseri och forskrackelse, och kan ej forstå, på hvad sätt du kommit derifran. Jag har naturligtvis aktat mig att upplysa honom och ar nu glad att äter vara hemma. För öfrigt var utan oro, du lille. Ehuru skolmästaren, Sam och annu tre eller fyra andra spårhundar söka efter, skall dock ingen finna dig och är du engång anland till Eugland kan du skratta åt mr Water.? Atthur doldes i ett rum, der George gjorde honom sällskap tills det blef afton. Denna forsigtighet var egentligen onödig, ty ingen frågade i huset efter den bortflydde. Då det blef mörkt, kallade den gamle Bruce ned gossen och Arthur måste taga på sig Georges kläder, som passade honom fullkomligt. Dessutom lemnade den godmodige gamle några skillingar i hans ficka, gaf honom en vandringsstaf och uppfordrade honom att gå ned till kusten. Det är nära nog två timmars väg dit,? sade han, derfore måste vi skynda.? Arthur var färdig; han tog afsked af George och vandrade så med lätt hjerta vid sidan af sin tappre beskyddare. Efter två timmars tid var fiskarens koja uppnådd och denne samtyckte gerna, att föra Arthur öfver till den engelska kusten. Vinden är nu bra, Bruce, sade denne,