VIII. Förrådd — och såld. yuen det är ju riktigt skändligt och oerhördt, min stackars gossel utropade den gamle Bruce, då Arthur andra morgonen berättat honom sina öden. Mas tvillar ej på sanningen af din beråttelse, och så vidt det står i min förmåga att hjelpa dig, skall jag göra det. Du behosver penningar och andra kläder, ty i din skoldragt skulle du snart blifva upptäckt. Dessutom måste du öfver hafvet till England. Detta allt tror jag mig kunna ombesörja, ty jag känner en bra siskare, som gerna skall fora dig tll Englands kust, och kläder har jag äfven från George, då han var af din storlek. Du skall få dem och så snart natten inbryter forer jag dig till fiskaren, att han satter dig ofver. Är du då åter i England måste du hjelpa dig sjelf.? vÅck, jag skall snart finna min faders slott, sade Arthur. -Det år ett stort slott och många nenniskor kanna det. vGodt, si stärk dig i dag med dryck och spis, på dedu må vara vid friska krafter i aflon sade den ärlige bonden. Hvad mig beträffar, skill jag gå till skolan och hemta min George twerifrån, som, hvad mig tyckes, ej är i de bästa hander. Jag skall tillsluta huset, alt ingn må komma hit, och du gör bast uti, att lålla dig dold och ej se ut genom fönstret. Mr Water skall utan tvifvel anställa efterbrskningar och om han upptäckte dig voe det med förlust af din frihet. Alltså ingen försigtighet, min käre gosse! Arthur ryst vid blotta tanken att åter råka