Sir Thomas och Jean vexlade sinsemellar hemlighetsfulla blickar. Derpå sade den förstnämnde till förvaltaren: Jag önskar tala med mannen. Ni kar laga att han kommer hit i skymningtn.? Ja väl, ers nåd,? sade förvaltaren ÅBefaller ers nåd ej något mera?? En frukost — och två sadlade histar.? Förvaltaren försvann. De underrättelser du skaffat dig, synas bekräfta sig, sade Thomas till Jear. yvi skola se skolan, utan alt gifva oss illkänna och, ifall den är i vår smak, lemua gossen åt skolmästaren i dag på aftonen. Frukosten var snart förtärd; sir Thomas gaf befallning alt under hans frånvaro ingen finge beträda kammaren och red derpå med Jean ned i byn. En trasig pojke gaf honom underrättelse om skolans läge och efter få minuter hade han uppnått målet och höll framför elt jerngaller, genom hvilket man kunde se öfver en temligt rymlig plas, omgifven af höga murar. I midqten af platsen låg ett tvåvåningshus, hvars samtliga fönster utantill voro försedda med jernstänge, så all huset mer liknade ett fängelse än er skola. Dock måste sir Thomas varit viss på in sak. Han sprang af hästen, kastade tygeln t Jean, gick till den lästa dörren och drog på en klocka. Ett äldre, temligen tarfligt sruuimmer kom straxt ur huset och gick med feargad mine till dörren. Liksal klarnade henes ansigte, då hon derute såg en förnäm oh rikt klädd herre och hon skyndade att öppna dörren. Är mr Waler hemma? frågade si Thomas. Jag önskar tala med honom.?