Helsingborgs-Posten – 12 september 1862, sida 3

Utlandet. Jtalien. 3 Daily News finnes ett bref fom inne håller af ett ögonwittne följande om fättningen wid Aspromonte: Då generalen fit skottet stod han framför förswarsfronten. Han stod der, i det han gaf kommando, att icke gifwa eld. Jag såg honom draga fig ett par steg tillbata och wackla. Wi störtade fram till honom och lade honom ned wid slutet af en skogsdunge. Nu följde ett ädelt upp träde fom trotsar hwarje beskrifning. Han tog hatten af hufwudet, ropande: teve Italien Det war ett klangfulla, mäktigt, och titanistt rop, fom fom från hans bjertas innersta. Jag hade lagt hans fot på mitt knä, och hwarje gång han faftade ögat på mår waktpost och frågade Huru det jtod till med wåra förmärkte jag en framps aktig dragning fara genom hela hans kropp och mäste bedja Honom fkona fig sjelf. Man tillas gade en bår så godt fig göra lät och samma af ton fatte det sorgliga taget fig i rörelsr fr. Car iciua till Forestali, som ligger midt på Aspromonteslätten, till en hydda sem eges af en here de fom jag fänner från 1860. Morgonen ef ter fortsattes marschen under en qwäfwande hetta öfwer klippstigar utmed afgrunder till Scylla. Så snart wi anländt Hit blefwo wi inffeppa de. refskrifwaren utdreder fig Härefter öfwer den själsstyrka och fattning Garibaldi adagalade under transporten och inskeppningen och slutar med en berättelse om Garibaldis får, fom är öfwerensstämmande med beråttelsen förut derom. — En annan skrifwelse förekommer från en doktor Riboli som rest till Garibaldi för att taga mård om honom. Han erhöll, efter wådjandet till flera auctoriteter, ett nekande swar på fin anhållan, att få träffa Garibaldi. Detta bar ännu mera ökat missnöjet med regeringens förhållande. Garibaldi har tillställt genueserbladet Morimento en förklaring ang. tilldragelsen mid Aspromonte; den är daterad ombord å Duca de Genova d. 1 fept. och lyder sålunda: De törstade efter blod, oh jag wille spara det — och de och ide den stackars soldaten fom äte lydde, utan fotteriets män, fom ide kunde förs låta revolutionen att den är revolution (hwilket förstörer deras konserva fördöljande), och att den likaledes har bidragit något till återigen en resning af wår italienffa stam. Ja de första efter blod, jag bemärkte det med smärta och gjorde mig all möjlig flit att förebygga det att wåra angripares blod skulle blifwa utgjutet. Jag sprang framför wår front och ropade, att man ide måts te skjuta, och från wenstra centrum, få långt min och min adjutants stämma kunde höras, lossades ej ett enda skott. Så gick det till på de angripandes sida. På 200 metres afstånd öppnades en frultanswärd eld; de mid emot stående bersaglierer sigtade på mig oh träf, fade mig med twå fulor, hwaraf den ena fåra, ———— ——— —— 0 — —————— ——————— — —