Helsingborgs-Posten – 12 september 1862, sida 2

itintills hade hans plan lyckats sullkomligt och sir Thomas behöfde ej det ringaste bekymra sig, att hans skändliga bedrageri skulle blifva upptäckt. vJohn Smith är nu boriförd,? sade han, då han anländt till sitt slott, åt sin kammartjenare. Men hvad skola vi nu göra med den verklige lord Annesley? Gossen skulle kunna, vare sig genom en tillfällighet eller i bestämd afsigt ännu bereda oss en stor forlägenhet. Jag känner en viss oro ofver all lemna bort honom? y7-å, ers nåd, det kan ju ej hjelpa OSS, sade Jean, som visste råd for allt. Bebåll henom och låt honom så länge vara i tornrummet tills antingen hans fader eller den salsko Arthur är saligen afsomnad. Det kan kanske dröja sex eller sju månader, men hvad gör det? Ingen kan märka att gossen är gömd hår, ty endast en enda ingång leder ju till tornet och den går genom ert rum, som ingen sjenare, utom jag, törs beträda. Skulle genom en händelse någon komma in, så behofver ers nåd blott bära nyckeln till korridoren i fickan. Fången blifver ju bespisad från ers nåds egen taflel, hvilket ej kan falla någon in att reflektera öfver. Man måste helt enkelt antaga, alt ers nåd nu har bättre aptit än fordom. För ofrigt är jag der, sir Thomas, och på min trohet och nit kan ni råkna. Jag skall vakta fången som min ögonsten.? rpet tilllror jag dig, svarade sir Thomas efterlänksamt. För öfrigt år jag skyldig dig mycken tack, miu kåre Jean. Din tillgifvenhet och trohet för mig är verkligen så stor, att jag knappt kan finna orsaken dertill.