nnehåller mindre honung än 4 stälp. Äro als la katorna öfwerallt fyllda med betäckt honung, behöfwes till ett sullsort samhälle 5 takor; men i få fall gifwes minft 2 stycken tomma mwaxtaz for i yngellagret fom bien hafwa att företrädeswis uppehålla fig på. Gifwer man deremot bir en kakor, fom ide äro fulla af honung få hängas de minst honungsyllda i yngelrummet ty när bin sjelf ordna fira bo få hafwa fatorna hos nunag i öfra delen oh den nedra tom, samt ful la kakor derutanför och merendels I a 2 tomma kakor, ytterst, närmast dörren. Wet man att dien hafwa tillräckligt förråd och stocken för öfvigt är i det tillstand den bör wara, få låter man allt förblifwa, fom det är. År allt wäl, men honungen otillräcklig, få uttagas de tom: ma katorna, tills man tommer till den honung fom finnes och inhanger derintill honungskakor, så att honungen ej blir slild genom mellanligs gande tomma kakor, ty derigenom kunde bien, sedan de kommit till den tomma kakan, dö af hunger, utan att weta sig hafwa honung utans för densamma. De tomma, uttagne takorna inhängas utanför de inhångde honungskakorna om rummet tillåter några stycken, doct minst en. Wid denna här ofwan beskrifna undersökning eller inventering af bistockarne, hwarigenom allt bringas i behörig jemnwigt till öfwerwintringen, så att det öswerflödiga och för bien skadliga af lägsnas och det bristande af deras behof fylles, har man i wanliga år god tillgång på fulla honungekakor att gifva de stockar, som deri Fun de wara i behof. Detta begof kan då hafwa uppstatt derigenom, att bien sedan sista ffatts ningen ej hunnit samla nog. eller derigenom, att den få sent har tillkommit fom swärm, att den ej till wintren har hunnit blifwa stark nog. Eee dan dessa behof blifwit afhjelpte, har man ofz tajt rätt mycket öfver af honung och war, som störd af bien för året, men i år, bur blir det nu? Hittils (den 25 juli då detta skrifwes) har detta år för bistöteln warit det mest dålis ga är, nägon kan mimas. Jag har fatt mata flera af mina bistockar både under juni och juli, och ingen af dem, ide ens den starkaste, Har nu få mycket fom ett ffålp. Honung. Blir det få lunda icke bättre, och synnerligen godt wåder hädanefter, så hafwa wi inga fulla honnngsta for att gifwa wåra bi i septemder, fom då als la deraf äro i behof. Hwad skola wi nu göra? våta dem dö af hunger i winter, såsom de der i alla fall ingenting äro wärda, torde nagon swara! eå har alltid förut sledt, efter swåra är för bien. De hafwa ohjebte fått dö, och Dö de guda honungsåren kommt, hafwa wi inga bin Haft, fom samlat den ymniga honungstillgåns gen. På många orter i Swerge äro bien ganz ffa tunnfådda, fåfom följd af sådane år, och mängden har ansett det ide löna mödan att dyrt föpa andra, för att snart äter utdö under eller efter ett dylikt år. Men un stola wi ide wilja låta dem dö. Wi hafwa fått en uy förs träfflig method af Dzierzon, att sköta eller odfa wåra bin efter och med densamma äfwen matt att efter ett dåligzt år för bien Hålla dem wid lif, och det till och) med uten honung. Mede tet är Candisocker (dei gula), men derigenom funna bien blifwa oss gzanska dyra, torde nå gon föga: ja, det bestritder jag ide; men bien äro ju ide ofta för oss dyra, oh om de nu blifz wa det, få äro de ju wål framfödde, få mycket mer wärda, och betala kanske nästa år hela jlost—— rr -Q2 2 z — — —