Helsingborgs-Posten – 8 september 1862, sida 2

Från mörker till ljus. En Berättelse af FRANS HOFFMANN. (Öfrersättning.) —— (Forts. fr. ur 102.) Arthur var af naturen icke elak, han hade ej någos dåligt lynne och endast vårdslösad uppfostran hade gjort honom till det han Var, ett egensinnigt, häftigt, nyckfullt barn. MöjJigen skulle han, om han qvarblifvit hemina, i verkligheten blifvit en tyrann och elak menniska, derföre lät herran de ondas rådslag lyckas. Hvad som syntes for Arthur vara en stor olycka, skulle kanske lända honom till fromma för hela hans aleistacide lis. Hemma fick Arthur ingen tiilratlavisning utan lomnades kans ofvermod fria tyglar alt hopa det ena orälla på det andra. Lilvels råa skola, hvaruti han nu blifvit utstölt, kunde bringa honom till medselande, göra honom vis. Hvad som ock hända målte, det lände honom säkerligen till välsignelse och forvåttring; visserligen hade Arthur för narvarande ingen aning derom och knnde följaktligen ej af dessa tankar hemta mod och tröst. Hans smärta var djup och bitter, då det inbrytade dagsljuset återväckte honom till lifvet, då han, istället för att befinna sig i sin fars armar, såg sig vara inom de dystra