vEn nattrock!? ropade han med glädligt skralt. Ja, en nattrock,? sade konungen muntert. yvpå markis dArgens nu en gång lider af nattrockssjukan, näval, så måste vi väl redan vara något litet betänkta på medel, att komma hans sjukdom till hjelp. Nå, markis, tag emot honom, den nya nattrocken, må han bli er rätt mjuk och beqväm, men må han aldrig hindra er att komma till er gamle vän, när han kallar på er. Och nu, markis, ehuru trenne dagar fördröjd, emottag min lyckönskan till er födelsedag, ty dopattesten sörskräcker mig icke nu mera. Vi blifva ännu tio år tillammans, tack vare fru markisinnan och herr markisens nattrock! (SLUT.)