skördade säden mera mjöl än om det ftått till fullmognad. — Korn skall bergas då aret fått en rödaktig färg och innan det fullmognat. Det skurna kornet bör få ligga på skår ett par dar gar innan det bindes särdeles, är detta angeläs get om kornet är gräsolandadt. Kornet är öm tåligt och tager ofta skada genom för stark uppe wärmning i ladan till följe af att det blifwit för litet torkadt på fältet. Att låta kornet stå oskuret tills de mognaste aren börjat kuäcka utaf är en stor förlust. — Hafre skall alltid bergas sa snart de nedersta kornen i wippan upphört att wara mjölattiga, äfwen om toppen är grön. — Arter aftagas så snart de första skidorna börjat gulna. — Räst skörden tager höstsädets sådd under denna månad landtbrutarens tid och hans synnerliga omtanka i ansprak. Wid mås nadens början, få snart fom möjligt, får trä dan fin sista plöjning. Gödseln upplöses, dock ej få att den kommer att ligga ofwanpa, utan att den får en grund betäckning, d w. s. att denna plöjning göres ctt par tum djapare än den hwarmed gödseln nedplöjdes. Gammal rag bör sås emellan den 11 och 20, och ny råg från den 20 till månadens slut. Utsädets mångd rättar sig naturligt efter jordens kraft; men man fon i allmänhet få tunnare mid en tidig än sen fådd. Hwete fan gerna fås slutet af månaden. För kommande ärs utsäde borde hwarje landtman plocka en del utsäde hwarje ar, få det tunnt i rader, hälla det fritt för ogräs. Wi äro öfwertygade, på grund af på fiera Håll wunnen erfarenhet, att efter ett på detta sätt wäl wårdadt säde skulle på all jord winnas större skördar. Arbetet derwid skulle ej blifwa färde les stort. En tunna, plockad till utsäde och fe dan utplanterad i rader, skulle räcka till fiera tunnland, hwaraf skörden blefwe tillräcklig till utsädet äfwen på en betydlig egendom. DWalde man sedan utsadet of det båsta bland det få fådda, få stulle det blifwa en ständig sörbättring i sädens beskaffenhet. Bättre än att endast ploc. få den tröskade säden är att vå sjelfwa fältet utwälja wackra, hwarandra likuande ar oc sedan tröska dessa. En engelsman fom gjort tiutresz fanta försöt med att på det sättet förbättra nuts sädessäden, har funnit att den få förbättrade föden på samma sslags jord gifwer en wida bättre störd en wanligt fullkemligt godt utsäde. Han planterade sädeskornen i rader på ett afftånd af 6 tum mellan hwarje forn, fvarmwid en fjerdedels tunna räcker till utsäde för ungefär 6 tunnland, oc erhöll på det få begagnade fältet nära en half gång större skörd än på det mans liga sättet. Öenom ett i fiera år fortfatt ur wal af de bästa, mest gifwande aren och af de wackraste kornen hade han äfwen förbättrat få wäl sådens beskaffenhet som dess afkastning. På det högfta tillråda wi att wid sädens dergs ning gifwa betingsarbete. Huru mycket en karl fan taga i beting, beror Hå sädcsflag och sädens beskaffenhet. Uti mycket stark oh lång såd gif wer en bra arbetare med lie fullt arbete åt 3 upptagare. AA F—