Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1862, sida 2

rande sig om, att hon just samma afton skulle: uppträda i en lysande ny roll, att herr von Sweerts, intendenten, vredgades, att publiken rasade, föga aktande alla inkonvenenser, allt folkets prat, kom hon till mig, till Postdam, qvardröjde hon vid min sjukbädd wnder flera veckor. Hennes vård allenast, de försäkrade låkarne hade jug alt tacka för mitt lif. Men mitt lif kostade min väninna hennes lysande engagemang vid Berlinertheatem, ty herr Sweerts hade afskedat henne säson den der brutit kontraktet; det kostade henneännu mera, hon förlorade sitt goda tykle, hvilket hittills varit utan fläck. Jag gjorde hvad en hederlig karl i sädant fall borde göra, jag tillbjöd henne mia hand; men hon, fastän hon tillstod att hon älskade mig, afslog detta anbud.? Hon afslog det och likväl säger ni, alt hon är er maka.? Jag samtyckte icke wW hennes vägran, jag vidhöll att hon skulle blifva min hustru. Då hon alltjemt vägrade, endast derföre att hennes giftermål med mig skulle förtörna konungen, gjorde jag henne ett förslag. Jag berättade för henne min öfverenskomnelso med konungen, jag föreslog henne at förmäla sig med mig, men att hemlighålla min forbindelse till den dag, då jag blef sextio är gammal. Laura samtyckte, hon blef enligt kyrkolagen min brud, hon blef inför verlden min ålskarinna, endast hennes syster och min gamle La Pierre visste om vår forening, båda hade varit tillstades såsom vittnen. För att försona La Pierre med denna hemlighet och förmå honom till tystnad, sade jag honom att den dag då jag var 60 år, var mitt förhållande till konungen upplöst,