Helsingborgs-Posten – 18 juli 1862, sida 3

riles exposition. Märkwärdigt är äfwen att se dess porslin från Sevres. Jag har träffat mr Regnault, som jag så ofta talat med dig om. Han bad mig wara wälkommen till bonom i Paris och äfwen i Seövres. Jag har warit i dag sedan fl. 9 och fett på mafliner. Under tiden har jag mött prinsesfan Alice, den andra i ordningen af drottningens döttrar. Hon såg ut fom en annan snäll och besledlig flicka, enkel och anspråkslös; till följd af sorg mar hon alldeles swarttlädd, likasom hennes svit, som bestod af endast twå herrar och twå damer. Eget war att fe henne, prinsessan, möta vicekonungen af Egypten, fom war civilt klädd, få när fom på den oumbärliga röda möss san. Kongliga personer komma wanligen tidigt på morgonen i expositionen, då allmänheten ej insläppes. Men fäsom exponerande har jag, lif: som de andre, rättighet att inkomma när fom helst på dagen, hwarför jag i dag just pasfade på litet tidigare. J dag tog. jag i betraktande en fammets-wäfftol, joni war i full gång. Dens ha procedur stulle wisst roat dig att je. Purs pur-fammet tillwerkades lita lätt som manligt westgötatyg. Ränningen war dubbel, och mels lan detta och inslaget lades för hwarje gang en fin messingstråd, som då wäfdes in. Med en knif afskars då den öfwersta ränningen, fwarigenom messingstråden föll ut, och på samma gång bildades den fina luggen på fan metet. Jmellertid fan jag berätta dig något on dit från expositionen. En längre tid hade man märkt i Frankrife (d. w. s. fransta afdelningen,) att små stölder begingos der, men omöjligt att få reda derpå. Joland andra artiklar finnas äfwen riddaresvuftningar. För att säkrare kunna bespeja tjufwen, hade en poliskonstapel inirupit i en dylik rustning. 3 lördags, då förnämsta societeten i vondon war i expositionen, fär han se ett bättre fruntimmer helt behändigt knipa ett par eleganta slor och låta dem förswinna uns der schalen. Tänk dig hennes fasa! Riddaren i rustningen fattar hennes arm, och hemskt ljuder från den slutna hylmen: 73 arrest, min nådiga! Hon swimmade, föll i konvulsioner och mäste bäras bort. Hennes tillstånd mar beklagligt, och man wäntar till på töpet hennes nedtomst om någon tid med......en harnesktlädd liten pojfe. Här om dagen, en morgon mellan kl. 4 och 5, såg en poliskonstapel en ung gosse sitta på en trappa i närheten af expositionspalatset. Som London wid denna tid är alldeles tomt på menniskor, fann polismannen detta något misstänkt. Han frågade honom hwem han war. Af swaret fann han genast att det war en flicka. Hon uppgaf på bruten engelska, att hon nyss I kommit på jernwägen, på wäg från Frankrike. I Han tog henne genaft i förwar. Dagen derpå, instäld för rätta, uppgaf hon fig wara från Ras ris, dotter uf en baron, fom rest till Amerika och lemnat Henne hos en tante. Från tanten hade nu flickan, förtlädd til gosse, rymt hit till London för att se erpositionen, hwilken för hen ne blifwit utmalad såsom nagot alldeles hänförande att stada. Flickan öfwerlemnades nu if lord mayorn till ett hyggligt folk, under det nan wäntade på tantens antomst till London — man hade genast telegraferat till henne. En öljande dag, då tanten hade anländt till Your on, war jag Uppe i Meansion Houfe (polis ammaren). Flickan föll henne om halsen och I ofwade att aldrig göra ja mera. Saken fick I: ———— ————— — —