Helsingborgs-Posten – 18 juli 1862, sida 3

chard och Golllieb; vråy då får ej Henriette några när hon kommer.n Träden äro ju öfversulla menade Richard; jag skall plocka åt henne så många hon vill hafva. Se här hafva vi henne,? utropade A strid. Välkommen tillbaka! helsade hjertliat svårmodren, under det Henriette böjde sig ned och kysste hennes hand. Min får du ej kyssa, sade Liljefelt i det han undandrog sin hand och förde sina läppar mot hennes panna. Efter att hafva helsat den öfriga omgisningen satte hon sig på en bredvid ledig stol; hon tog hans hand i sin, betraktande honom med en blick som sade mer än ord. 010ligt och ömt såg Theophil in i hennes Ögon; hon hade gråtit mycket. Du får lof alt snart helsa på mamma, Henrik; hon längtar efter dig, sade Henrielte till sin bror. Huru står det till med henne? frågade Stjernsköld. vÄh jo! svarade Henriette, i det tårarne stego henne i ögonen. Elva serverade llenrietlo; sedan allägsnade hon sig, åtföljd af Adelgunda och de båda ynglingarne. PHar något nyit inträslat 2 frågade Stjernsköld oroligt. Ah nej, intet nyll; men mamma är så orolig till sinnes och kan på intet vilkor finna sig i sitt öde. Det är äfven min faders födelsedag i dag, och förr firades denna dagen alltid på Östanfors af desamma som varit här på morgonen ...icke utan att mina föräldrar anställde jemförelser, som nedstämde