Helsingborgs-Posten – 11 juli 1862, sida 3

En lätt glädjerodnad spridde sig öfver de afmagrade gulnade kinderna. 0 det var ljust all anau en gång få höra hans älskade rost.? God afton, min gamle vördade skriftefader, helsade Liljefelt, huru står det till 7 7Godt; jag är stadd på hemresan — och af nåd blir jag huldrikt emottagen, det vet jag; ty lön förtjenar jag ej — der skall jag prisa nin Fader, som så underligt hjelpt min käre kapten; det var den största glädje jag kunde få i tiden; nu slår mig en onskan åter, den att kaptens son får pastoratet efter mig. Hör du Carin, du skall helsa den blifvande egaren af Östansors, hvem det än må vara, från mig, att det var min sista uttryckliga önskan det pastor Theophil Liljefelt blir min efterträdare. Han är nu i sitt 30 år och måste snart laga pastoralexamen.v Far,? inföll Theophil, rhar ju alltid varit van alt lemna allt i Guds händer, lemna det der också i samma visa hand.v Nu skall min son gifva mig och min dotter sakramentet.? Theophil höll ett kort skriftetal, men när kom till syndabekännelsen afbrot honom den gamle. Jag vill skrifta mig sjelf: alt om j vissten huru bristfull man känner sig vara då man om några timmar, efter vår tidräkning, skall stånda inför en högre domstol. Jag har uraktlälit åtskilligt som jag bort uträtta — hjertat har för mycket vidhängt denna verldens usla loford. Min karlek till den högsta kärleken har ofta brunnit svagt, just som lampan hvilken håller på att slockna; med elt ord, det här,? han lade handen på sitt hjerta, har varit ett svagt bräckligt ling — icke har