Helsingborgs-Posten – 11 juli 1862, sida 3

———— Kan man skåda en herrligare syn än solen en lugn stilla sommaraston lutande till nedergang, och hvar skulle man finna en mer träffande bild af en i Herrans tjenst grånad kristlig lärare, sardig alt nedlägga sin herdestaf. 0, Carin, hvarföre skicka efter en jordisk låkare?? frågade den gamle med darrande röst; — den himmelska är när — jag behöfver ingen annan.? Gud har låtit läkemedlen vexa på jorden och gifvit menniskorna förmåga ali studera läkarevetenskapen. PMen ingen ört finnes som gifver odödlighet, och 85 år år en sjukdom nästan omöjlig alt bota... jag går så lång att jag ej vill tillfriskna.? För min skull, svarade den upprörda dottren; hvad har jag att lefva för når min far är borta? Skall du ej unna din gamle far alt komma hem. Jag är trött och mätt på färden; — du har dessutom de olyckliga att lefva för.? Nu anlände Theophil. ÅL det min son, min käre son, som kommer ? Ja, det är Theophil,? svarade denne; ysar är mycket sjuk, tillade han. Ah, jag kan intet säga, det är lindrigt nog; men jag har som jag tror fält bud efter mig. Det dröjer ej länge innan lifstråden är afskuren.? Det kan ännu, vill Gud, länge. dröja. Jag vill ej höra sådant tal, sade den gamle. Min far,? inföll Theophil, vkom i går afton till. Östanfors; när han hörde huru här stod till följde han mig hit, får han komma in?n