Helsingborgs-Posten – 4 juli 1862, sida 3

emedan den, fom förodnande fått, om han be fiunes olämblig och oduglig, utan widare oms ftändigheter fon entledigas. Men! huru många gånger hafwa de oduglige derföre bliswit entle digade? Det synes fastmer få, fom wille mes derbörande på detta fått hafwa fina underby: dande i beroende, att de ej siola wåga attligs ga i dagen det migmmjr, som mången gäng gör sig gällande, och ja lunda icke ftola tunna intaga en lagligen sjelfftändig stallning. Omar af och följden ot ifwer den, att de egentlige förz mågorne ide finna ia tillständigt att sadana förordnanden emottag Eller om det få är, fom man det allm hik er känner och maste evfåns na, att serstilot föngpredifants-befattningarne äro bland de swåraste befattningar, är det och så att förmågorne eller de dugligaste dem innehafwa 2 Hwad Direftörs-platfarne wid fängelserne ans går, få låt dem tillsättas of dem, fom det hit tills gjort; men må man ide hålla sasom YC: gel att Militärer, i tjenst warande eller affte dade, dertill äro de meft lämplige eller pasfans de. Med all aktning för den corpsen torde man dock funna föga, hwad wäl temligen allmänt medgifwes, att det sfrängt sedliga och christliga, ware fig in thesi eller praxi, icke företvädess wis har sina malsmän inom densamma; sasom wi ide heller tro, att det är undantagen, som till ifragawarande platsar befordras. Öwad widkommer predikants-befattningarne, ja ftulle det wisserligen ingen fara bafwa, om Domkapitlen dem finge med full frihet efter samwete och öf fwertygelse tillsätta, då nödigt af seende funde få fästas på de sökandes duglighet, utan att betyg cen tjenstär julle wara det ens samt afgörande. Men frall nödwändigt få war ra, att Fang wäre-fiyreller ffall hafwa ett ord med i loget, få må DomsCapittet en bland de sökande förorda och styrelsen wara sN.yldig, att den förordade utnämna och med fullmagt förse. ) Jns. har önstat få fsta uppmärtsamheten pu här omstrifne lörthal. anden, att nagon stickligare hand 1 nå derom taga fa tt och möjligen nagon Riksdagsman wid instundande Nitsmöte få fras gan härom till tals. Ty blifwer intet widgiordt, utan man låter det gå sasom hittills, torde an: feduingarne till att ilaga och bellaga blifwa allt större oh hemskare och wåra faftuingar blott strafforter eller brottens plantskolor, men ej på samma gång med det förra och det sed nare förs bättringsaujtalter, hwillet doc syncs wara in: nersta tanfen i wart nuwarande strafssystem och meningen med de stora summor, fom för fangwården anwändas. HL— Wi anse den ärade Jns. hafwa sörbigätt en omfständighet beträfsande fangpredikanter, neml:: att fungpredikantslönen är få ringa, att ingen föngpserttant gerna an sutenera ensamt på den lön honom tilldelas, och man följaktligen ide HelMLWLA O 122 Att öagn (FAT Matning NO