Helsingborgs-Posten – 4 juli 1862, sida 3

det handelshus i Göteborg, på hvilket de voro assignerade. L. kände döden nalkas; hans sista ord voro: Jag har en fattig syster, till hvilken jag nu ämnade miz för att sätta henne i välstånd. Han öfverlemnade ät Wallendorff den förmögenhet han medtagit, ämnad till henne. Tag ock det här schatullet och gif det till min syster.? Schatullet blef min tillhörighet. Det innehöll i guldmynt en summa belöpande sig till 50000 rdr bko i svenskt mynt; men guldet kunde ej rycka ängrens fråtande demoner från milt bröst. Jag reste till Amerika, sorvärfvade en betydlig sormogenhet der. Den summa jag som blodvite tagit, ligzer nu i samma schatull; jag ålågger herr grefven all öfverlemna det till fru kaptenskan Liljefelt, och jag frågar ej eller om den döde nedsvärtas på sin mull. Jag gifver mig sjelf lika — tillkalla flera vittnen;? — och nu inträdde trenne unga handelsexpediter, tvenne svenskar och en engelsman, och högt och tydligt sade hav: ?De vexlar belöpande sig till 100.000 rdr bko, som för ålla år sedan af handl anden L. i Liverpool blefvo i kommersrädet Wallendorffs namn ställda på handelshuset j Goleborg, voro af den förstnämnde bestämda för hans syster Dorolhea L., gift med kapten Liljefelt i Sverige, så sant mig Gud hjelpe till lif och själ.? Han begärde sin plånbok, framtog ur densamma ett bref, som Wallencorsk i ämnet tillskrifvit Lang, det var mystiskt och sorsigtigt till sitt innehåll, men når man af Lang erhållit klafven till gåtan, var den latt begripen. Med darrande händer uppsatte han en be