Helsingborgs-Posten – 20 juni 1862, sida 2

Då hade jag skickat dig till staden, som bättre uträttat ärendet än den der dumma pojken; pappa hade kommit hem innan han hunnit fara al med heune.? )Åskrid, mitt barn,? bad modren, var försiglig i dina yttranden när pappa kommer, han förebrår sig nog ändå att han ej tog barnen med sig.? lnru olyckligt, klagade hon, att Rosenström skulle komma hit! ?Minnes du ej fröjdetidningen han förde till din far. Det är en olycklig villfarelse, fortfor hon, att alltid vilja tillskrifva sina och andras tillfälliga små företag orsaken till så väl det goda som onda, hvilket understundom inträffar. Om än ej utgången motsvarar vår önskan, ha vi, när vi handla efter bästa förstånd, ingenting att sorebrä oss. Pappa hade ratt i sjelfva saken.? Nu slog klockan 6. Nu uppdrog Antonia gardinen; det var ånnu en timme till solens uppgång. )Ännu höres ingen af, yttrade Astrid. )enna natt, sade fru Dora, erinrar mig en för många år sedan ganska smärtsam.? Hvilken?? frågade Gottlieb med synbart intresse. Då min bror flydde från sitt fädernesland.? Men han blef ju en rik och galant karl.? )Ja rik — men för osrigt vet jag ej stort om honom. Något dunkelt hvilar ofver hans sista dagar, några säga att han dog på resan till Sverge.? Adelgunda har ett oredigt minne af honom och hans hem, inföll Astrid. Jag har försökt att af henne få någon upplysning härutinnan, det vill säga sjelf ge