Helsingborgs-Posten – 20 juni 1862, sida 2

I hörnet af rummet vid den dyrbara marmorkaminen stodde sig en ung man af elt tankfullt och intressant utsende. Stilhtigande: hade han afhört ofvannämnde refleximer. Kapten Rosenstroöm,? inföll han sulligen, har troligen helt nyligen blifvit försatt i sin nuvarande lyckliga lefnadsställning. Han har alltid varit i goda omstandigheter och sköter sig mycket bra,? svarade en ung man. Nå det var märkvärdigt,? återtog vår okände. Huru så? frågade en annan. Derföre att han förstår behandla fremlingarne i lyckans verld.? Då för man dem på spektaklet, log ett 30-årigt fruntimmer. Då vet man,? återtog han med värma, vatt man under tunga sträfsamma arbetsdagar behofver något mer än bröd. Man esterlängtar då och dåen läskande dryck som kallas oskyldig förströelse.— Kapten Rosenström, visste att kapten Liljefelt var betänkt på att köpa råg, men ej att bevista spektaket, och derföre hade den förstnämnde det nöjet i beredskap åt vännen, som denne ansåg sig hvarken kunna eller böra sjelf förskaffa sig. XXIII. Läsaren torde benaget ursäkta oes om vi i vår berättolse, efter de sist skildrade tilldragelserna, taga ett ej så obetydligt språng och öfverhalka ej mindre än ett dh ett halft år. Men icke desto mindre taga vi oss äfven friheten att uti det följande i korthet öfverskåda denna senare förflutna tidrymd.