Helsingborgs-Posten – 20 juni 1862, sida 2

nom det hon minnes, leta mig väg; men dermed har jag ej långt kommit, sade fru Dora. våÅlskade ej faster den brodren? frågade Gottlieb. Jo mycket; men äfven de käraste bilder kunna genom tiden och händelsernas gång förbleknade ställa sig i minnels bakgrund.? )Nu kör det,? ropade Astrid plötsligt, och i det hon tog ljuset i hand spraug hon hastigt ut. Richard kastade sig ur vagnen, sägande: Jag har varit ända till Enebacken — och intet spår har af dem kunnat skönjas. Tvenne limmar senare, efter lika fruktlös resa, återvände Liljefelt. Hvem är rånaren,? undrade Liljefelt, Ehrenslykt eller fröken van Ruythen? — endera måste det vara.? Denna tilldragelse blef i den närgränsade staden, äfven i de kretsar der familjen knappast till namnet var känd, ett lisligt konversationsämne. )Nar man är i deras belägenhet,? sade kammarherrinnan D., som ännu var qvar, med en snörpning på läpparne, synes det mig att man kan afhålla sig ifrån att besöka spektaklerna; det är bältre att sitta hemma och arbeta.? Troligen hade Rosenström bjudit dem,? svarade kammarherren. Bjuda alla dem, återtog hans fru förvånad; det lärer hafva stigit till en ganska ansenlig summa. Ändamälsenligare hade det varit att skänka dem en halfspann råg. Mycket sant,? svarade en annan af sällskapet.