Helsingborgs-Posten – 16 juni 1862, sida 3

jag haft — en strid snart sagdt på lif och dvd, fast jag måste ge vika. Såg oss blott huru det är,? bad fru Dora häftigt, så få vi sedan tanka på hvad vi skola göra. ?Vid pass en timme efter er afresa, berättade Gottlieb, vuppkorde en ganska vacker suflettvagn på garden; en svartkladd herre steg ur densamma och frågade efter kapten Liljefelt.? De aro i staden,? svarade jag. Vid denna upplysning såg han serdeles förnojd ut. Ar det inte lilla Adelgunda van Ruyten ? frågade han, visande på Adelgunda. PJo,? var mill svar. Hon följer nu genast med mig — det var rätt bra alt jag slipper några strider.? COmojligt,? svarade jag, åtminstone ej förr ån min farbror återkommer.? Jo, nu i ögonblicket, ingen tid är att förhala; serdeles lyckligt att han var borta.? Maria invände: att fröken Astrid hade nycklarne till Adelgundas byrå.? Det betyder ingenting, blott hon får en kappa.? Emellertid affärdade jag min lilla express. UIvem är herrn? frågade jag när jag återkom, som tager sig denna rättighet?? Jag tog henne i mina armar, hon kastade sina kring min hals. Gottlieb, Gottlieb, släpp mig icke! skrek hon. Jag har största rättighet att taga henne — och för henne i sakert förvar.? var du ej rädd för mig, min flicka lilla, sade han smekande.