Article Image
Mamma, hviskade den bredvid damen siltande unga fiickan, mamma, jag tycker mig känna igen Astrid Liljefelt.? Tala ej så högt Virginia lilla! )))et vore roligt få gå till henne sedan spektaklet är slut. vom det så kan bära åt, svarade modren. Du talade ej om för mig,? sade kapten Liljefelt till Rosenstrowm.,alt D:s vore i staden.? Nej, svarade icke utan förlägenhet Rosenslrom. vDet är ju kammarherre D:s som sitta der 2n sade Astrid till sin mor; voch Virginia är med dem. Kammarherre D. hade varit ena kuratorn i kapten Liljefelts konkurs, samt under många år den senares närmaste granne. De voro nu på besök hos länets höfding, och i sällskap med den tika fru Meedwood, gift med en engelsman, ex af Göteborgs mest ansedda handlande. Vid utgångenfrån teaterhuset tog Liljefelt sin hustru undr ena armen och Autonia under den andn. Var god, Reenström,? sade han, i det han såg bakom sig, och tag Astrid under ditt beskydd samt gå genom den der porten, så alt vi bespara D:s det obehaget att möta 088. Det vore roligt träffa Virginia, menade Astrid. Ack, mitt barn, bry dig ej derom. Du har ej stor erfarenhet af verlden, om du ej i afton, fastän på afstånd, kunnat se huru litet måna de äro att träffa oss. Just som de nedkommo på gatan mötte ie Ån liten pojke som lemnade Liljefelt ett ref,

16 juni 1862, sida 3

Thumbnail