Helsingborgs-Posten – 16 juni 1862, sida 2

Den i staden mycket omtalade familjen, som nu för första gången bevistade ett publikt nöje, ådrog sig större uppmärksamhet än sjelfva pjesen. vDet måtte vara en narr in folio), sade en medelålders man med svärdsordensstjerna på fracken, till fruntimret vid sin sida, sittande i logen midt emot Liljefells. Sätta sig på landet som snickare — hvilken dårskap!? vlvad betyder det, svarade hon, blott man ärligt försörjer sig. vOm lyckans stjerna för dig skulle nedgå,? skrattade han, etablerar du väl modehondel, eller sätter dig ned som symamsell.? vJa, det gör jag visst.? Och i mer än en loge voro Liljefelts ämnet för samtalet. vDenna pjes passar just för det herrskapet,? yttrade ett ungt lejon. Upptagande sin lorgnett fixerade han Astrid. En rätt vacker flicka ...det vore en connaisance alt öra.? )Men det skall jag säga dig, August, att inte får du fora dem till oss — i händelse du faller på den ideen alt hos dem göra visit,? svarade ett äldre fruntimmer, som såg ut alt vara hans mor. yylen vet mamma att hon är förlofvad med baron Stjernsköld? vpet var välinnan sadren blef snickare... Kors, hvad ser jag, sade en herre till damen bredvid honom, jag tror att det är Liljeselts och Rosenström som är med dem.? Så genante, svarade hon; inte kunna vi undgå att låtsa om dem. Om vi ändå vore ensamma, men nu äro vi i den rika firade fru Meedwoods sällskap. )Det var förbannadt obehagligt, ätertog han.