Helsingborgs-Posten – 16 juni 1862, sida 2

Åristokrater äro si alla. Tillåten mig inbjuda eder samtlige mina vänner på detta lilla noje! sade Rosenström. Några små betänkligheter uppstodo; emellertid beslöts att bjudningen skulle med tacksamhet antagas. vylen jag kan ej vara med,? sade Golllieb, riy jag måste hafva mitt bord färdigt tills i morgon bittida.? rom det ej skulle blifva färdigt förr än i öfvermorgon, betyder det ingenting,? menade Liljefelt. Efter Rosenström har den godheten bjuda oss, slå vi oss lösa i afton — min ungdom är så flitig, att den gerna behöfver en lilen förströelse — till och med Antonia måste göra sällskap; om hon ej hör, ser hon och uppfattar det hon ser bättre än mången som hör. Men småflickorna blifva hemma.? Adelgunda såg med en bedjande bliek på Liljefelt. ykan du i dag vägra detta uttrycksfulla ögas bön? hviskade hustrun i hans öra. vJa, det kan jag,? svarade han sakta; ty då skulle Elva också med. Jag vill ej alt små flickor skola veta om andra nöjen än de i hemmet kunna erhålla. — Min lilla flicka, sade han högt, när du blir stor, om fyra fem år, får du ock se sådant der. Nu ger mamma eder ägg, mjöl och mjölk att baka kakor af, som J kunnen roa er med. Är det ej sant, mamma lilla 2 vJo, det skolen J visst få,? inföll fru Dora. rpå ber jag farbror att också få vara hemma, sade Gottlieb med en bestämd ton, y-ä, som du vill då!?