Helsingborgs-Posten – 6 juni 1862, sida 2

———— hA!.) -eCOcccc-tisäaaar c—? AWAkApk;p e— ett sjalarnes samband som ej kan kvyysas. Vi kunna blifva hvarandra nära, såvida du aldrig gifter dig, om vi än aldrig här på jorden tillhöra hvarandra. nSkulle du kunna lefva om jag gifte nig? frågade hon häftigt. vJa, det skulle jag kunna, ty man kan allt hvad man vill, sade han med kacentrerad smärta. vpå älskar du ej som jag. Han svarade ej med ord. rpu har ej af mig tagit den ed du nyss frivilligt sjelf afgaf. rJag är ej såker,? svarade han med sväfvande rost, på din styrka — om dina föraldrar, isynnerhet din mor, med böner öfverslygla dig, vill jag ej att du genom minnet af en bruten ed skulle blifva dubbelt olyckig. ysvad du är ädelt, Theophil, sade hon entusiastikt i det hon flyttade sig på något afstånd ifrån honom, betraktande honom med elt ungt exalteradt hjertas innerliga förtjusning. vSäg mig, frågade hon, hvad du skulle tänka om mig — om du skulle döna och fördöma mig, om jag lät viga mig vid en annan.? ppresta mig icke, bad Theophil, det är elt mål uti hvilket jag är jäfvig, och kan följaktligen icke döma; men, Henriette,? fortfor han med stadig röst, hvarför inkasta dig på detta ämne 2 5For det — för det — — om du ens kunde fördraga denna tanke, älskade du mig n Den ömma betydelsefulla, på henne dröjande blicken var hans enda svar.