Helsingborgs-Posten – 2 juni 1862, sida 2

— d —au —— — ——— 4qnks — Doktor Gräfe. Hwarmed fan presjen wårdigare sysselsatta jig, än att framställa händelser och personligheter, hwilta kasta ett sten aj himmeljtt ljus öfwer de menstliga förhållande na och tomma dess manga mörta skuggor att fly för den morgonrodnadens färgskiftning som bådar en ny dags ankomst. En sadan verfon: lighet är ögonläkaren, doltor Grafe i Berlin hwilken nyligen tilljviffnat ur en swär sjukdor som hotade hans lif, och ater inträdt i wert samhet i nämnde stad. Wi Lina hans biograf ur ett tystt blad, sa lydande: Gräfe åtnjute: sawål har i Berlin som i utlandet ensällsvn: popularitet och ett obetingadt förtroende. Hans klinit wid Carlsgatan är samlingsplatsen för alla olyckliga som lida af sintdom i synorganet. Till honom waänder sig den ömma modren, hwars barn är hotadt med blindhet ; den betymrade familjesadren, af hwars synkraft Heta fo miljens existens beror; den fattige machinarbetaren, fom mid sitt mödosamma arbete fått en glödande metallskärfwa i ögat; den vife ryske fursten, fom stulle gifwa halften af sina skatter för återfåendet of ögats ljus; — alla föfa att erhålla hjelp och helsa ater of denne unge man, med det snillrita anjigtet och de ädla af menz niskokärlek lifwade dragen. Framför honom star ett bord, på hwilket flera glas med medicinska wätstor, några penslar och diverse ögonläkare instrumenter besinna fig. Han windar, och en patient såtter jig framför honom på stolen; han betraftar honom med pröfwande blickar, gör hoz nom några torta, men bestamda frågor, doppar en pelsel eller fattar ett framför honom liggans de instrument, för att med blixtens fnabbhet aflagsna någon främmande kropp, eller droppar ett botande ämne i det sjuka ögat. gonblicket derefter sitter en annan patient på stolen, och jamma skäådespel förnyas under loppet af några få timmar mer an hundrade gånger, hwarwid ban naturligtn is bitrades af sina assistenter, för det mesta hans wänner och lärjungar, da em enda menniskas krafter mäste duta under för sadana anstrangningar. vindtligen äro de mindre sjukdomsfsallen underfötta och ajhjewta; Gräfe stiger upp för att begifwa sig till de i hans standigwarande finit befintliga, med frå rare lidanden behäftade patienterna, hwilkas antal i medeltal uppgar till emellan 70 och 0 och derutöfwer. Här söretages af honom alla större operationer. Med sater hand stöter han sin tuif i den olyckliges ögonsten: ett kort skri ljuder från den blindes läppar, några bloderoppar falla utför hans finder, och ögonblicket der på fer han, smätt ryfande af glädje, dagens oyldene sken, tackande sin räddare. Derester närmar sig en liten wacker flicka, hwars behagliga arfigte wanställes af ett förfärligt stelande. Ett enda djerft snitt löser musstlerna och hafwer hela den älskwärda warelsens wanställning. en tredje märtwärdig patient intager platsen: hans synförmaga är förstörd, och obotlig blindhet fkulle blifwa hans lott, om ej Gräfe, med tillhjelp of den s. f. ögonspegeln, upptackt den fördorgade orsaken till hans lidande. J organets djup befinner fig en hwit, fritt omkringjmäfwande kropp, i gestalten af en bläsa. Tydligt upptäck e man ett hufwud. Ett lefwande djur, en frossande majf har innastlat sig i ögat, och hotar att alldeles tillintetgöta syntraften. Genom en lic en öppning assägsnas djuret och synen räddas. Frän tliniken ilar — Srefe ut till fin mivatprattik: tnappr får ban tid att äta vn niddagsmaltid, jom ofta förtäres i wagnen. AA— ——